Sandra

Det här med att blogga verkar verkligen inte vara min starka sida, inte ens när jag är "ledig" kommer jag ihåg/har tid/orkar att sätta mig och skriva några rader! Ber om ursäkt till alla er som sitter och väntar spänt på att få ta del av mitt outsägligt spännande liv (skämt åsido!) :D

 

Så vad händer då, i mitt totalt upptagna liv?

Tjaa jag packar, springer på AF, hälsar på och blir påhälsad hos/av folk (aldrig varit så populär som nu tror jag ;P) söker jobb, får planerna helt omkullvälta av storasyster och hennes David (fast på ett himla bra sätt, bara min hjärna som har svårt att ställa om sig), stressar, pajjar ryggen (lyckat! morr...), fixar med bilarna (tack för all hjälp pappa), rensar/slänger/ger bort massa saker och ändå har vi hur mycket som helst kvar (hur mycket kan en dra på sig egentligen?!). Ett axplock av allt som händer var det där.

Jag, min dummer, trodde det skulle bli en "lugn" period även om vi skulle ha en massa att göra, men tvärt om! Tiden bara rusar iväg och nu är det faktiskt bara en vecka kvar! :O

 

Kontraster vår och vinter vid min fina bäck!

 

Jag ska inte neka till att jag börjar bli nervös nu. Inte så att jag ångrar mig, men jag har ju faktiskt bara bott häruppe. Och oavsett vad alla säger och tycker om mig, att jag verkar vara så lugn och säker, så är jag egentligen ett litet och osäkert troll som ska lämna allt känt och flytta till en stad jag bara varit i två gånger. Hur ska jag nu hitta en ny frisör, tatuerare, piercare, massör och gym?! Och inte att förglömma allt folk, som faktiskt står ut med mig som den jag är? :/ Tur syster och David finns därnere!

 

Så! Nu har jag oroat av mig lite och nu får det vara bra. Bara positiva tankar och det där kommer bli så galet bra! :)

Jag har ju faktiskt också slutat på jobbet sen jag skrev sist! Någon vecka innan var vi från "sockorna" iväg och bowlade och käkade och så fick jag en otroligt fin present från hela gänget på Woolpower! Min fina guldpall, massa Åre-choklad och ett presentkort på Akademibokhandeln. Dock missade jag att det var mig hela gänget var ute efter och blev mäkta förvånad över att så många skulle köpa skor (det kommer en försäljare av jobbskor ibland till fabriken). Det blev nog han som sålde dem också och säkerligen lycklig med dollartecken i ögonen, haha! Han blev mest troligt besviken och jag blev generad när jag insåg att alla skulle stirra på mig en massa :D